Hoppa till huvudinnehållet

Depression

Symtomen på depression ser ofta väldigt annorlunda ut hos barn jämfört med hos vuxna. Därför kan de vara svåra för både föräldrar och vård­personal att upptäcka.

Depression ska tas på stort allvar när den börjar före puberteten. Sjukdomen är faktiskt vanligare än diabetes hos barn; 1–2 av 100 drabbas och sjukdomen är lika vanlig hos pojkar som flickor.

Om vuxna vid depression kan visa passivitet och tillbakadragenhet så kan en depression hos barn istället visa sig som irritabilitet, rastlöshet eller överaktivitet. Barnet kan också visa allmän oro eller stresskänslighet i särskilda situationer i vardagen, som när det ska skiljas från en förälder, vara ensam, gå hemifrån eller till skolan och så vidare.

Om det finns depression eller bipolär sjukdom i släkten är risken för att barnet ska få en depression större. Särskilt om barnet möter svårigheter som annan sjukdom, svår sorg eller traumatisering, mobbning, utsatthet i familjen eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som olika former av adhd och autism.

 

När depression utvecklas hos så här unga barn finns nästan alltid någon eller några av de här bakomliggande faktorerna med i bilden. Men depression kan också uppstå på grund av kroppslig sjukdom, som sköldkörtel­sjukdom, svåra infektionssjukdomar, diabetes etc. Vid misstanke om depression bör det alltså alltid göras en läkarundersökning för att utesluta annan utlösande eller samtidig sjukdom.

 

Om barnet dagligen och i mer än två veckor visar några av nedanstående symtom kan det vara tecken på depression:

  • Är ofta och länge ledset och gråter lätt.
  • Är mer lättretligt än vanligt. Har labilt humör, eventuellt med kraftiga och okontrollerade utbrott.
  • Vill inte längre leka eller delta i normalt sett roliga aktiviteter.
  • Är ihållande oroligt, rastlöst eller okoncentrerat jämfört med tidigare.
  • Har svårare med skol­arbete och läxor, behöver mer stöd och får sämre resultat.
  • Har svårt att somna, sover oroligt, vill inte sova själv.
  • Har tydligt minskad eller ökad aptit, så att vikten också börjar påverkas.
  • Har kroppsliga symtom som trötthet, förstoppning, magproblem, frusenhet, huvudvärk eller annan smärtproblematik.
  • På något sätt uttrycker att det är svårt att leva eller att hen inte vill leva.

Om du är orolig för ditt barn eller osäker på hur du ska agera rekommenderar vi att du tar kontakt med skolsköterskan, er vårdcentral eller 1177 Vårdguiden. Vid akut läge ring alltid 112. 

Läs mer