Du har skrivit en avhandling om hur barn med adhd och deras föräldrar kan använda sig av copingstrategier. Men copingstrategier är ju något som alla barn (och vuxna!) kan ha nytta av. Kan du börja med att berätta vad en copingstrategi är?

– En copingstrategi är ett sätt att hantera uppgifter och situationer som vi hamnar inför i livet och som vi upplever som viktiga att klara av, alltså som vi vill kunna hantera. Om man utgår från den teori som ursprungligen beskrev copingstrategier (Lazarus och Folkman, 1984) så handlar det om att hitta strategier för att sänka nivåerna av den psykologiska stress som vi kan uppleva i svåra situationer.

– För att vi ska känna behov av att söka efter och använda copingstrategier kan man säga att ett antal kriterier ska vara uppfyllda. Vi ska till att börja med uppleva att det vi vill kunna hantera är viktigt för oss. Det kan till exempel ha betydelse för vårt välmående, för att vardagen ska fungera eller för vår identitet, det vill säga hur vi ser på oss själva. Vi ska också känna att situationen vi står inför är hotfull, det vill säga att det skulle vara ett misslyckande att inte kunna hantera den.

– Jag kan ta ett par exempel: Många barn kan ha svårt för att somna på kvällarna. För vissa barn skapar det inga problem, för de upplever det inte som viktigt. Men andra blir enormt stressade; de har hört mycket om hur viktigt det är för deras utveckling att sova tillräckligt mycket och hur dåligt man kan må om man slarvar med sömnen. Att då inte kunna somna skapar en stress, vilket leder till att barnet söker efter copingstrategier för att kunna lyckas somna. Det kan vara att barnet lägger sig tidigare eller senare, slutar med skärmar efter en viss tid, byter rum, går upp för att ta något att äta. Helt enkelt provar olika sätt för att reducera den stress som uppstår.

– Det kan också vara så att ett barn har ett stort behov av att bli bekräftad av kompisarna i skolan. Det är viktigt för hen att alla kompisar säger hej på morgonen och att ingen verkar vara arg eller sur på hen. Men om detta inte sker så skapar det en stor stress hos barnet, som därför söker lösningar för att minska den här stressen. Kanske försöker barnet bli klassens clown eller stökar lite mer, så att alla kan se eller höra hen.

Kan vi som vuxna hjälpa barn att hitta copingstrategier?

– Det kan vi absolut hjälpa till med! Och det gäller alla i barnets närhet, från föräldrarna till personal i skolan eller vänner och släktingar. Ett bra tillvägagångssätt är att först hjälpa barnet att reda ut varför denna situation skapar stress. Vad är det som ligger bakom reaktionerna? Barnet som inte kan somna kanske är rädd för att hen ska lyckas mindre bra i skolan om hen inte sover tillräckligt mycket. Barnet som vill att alla ska se hen kanske ser framför sig hur hen blir alldeles ensam i framtiden, att ingen ska tycka om hen.

– Sedan kan man hjälpas åt att se över de copingstrategier som barnet redan har tillgång till. Vilka har det provat och vilka har fungerat? Finns det något som nån kompis brukar göra som kan funka? Kanske blir det lättare att somna om man lägger sig en timme senare. Fine, då fortsätter vi med det. Kanske kan man ta hjälp av en nära kompis i skolan och hänga mer med den, så känns det mindre viktigt att alla andra också säger hej.

– Därefter kan man försiktigt undersöka om det på något sätt går att utöka repertoaren av copingstrategier. Fundera på sådant man inte provat än. Du som vuxen kan försiktigt komma med egna förslag, men det gäller att gå väldigt varsamt fram. Helst ska barnet själv komma med förslagen, även om det kanske är du som planterat idén.

Finns det fler sätt att guida sitt barn på?

– En användbar copingstrategi kan vara att be någon i sin närhet om hjälp. Det kan väl de flesta av oss behöva träna lite på, och barn är inget undantag. Tillsammans kan ni fundera på hur det skulle kunna gå till att be om hjälp och till vem barnet skulle kunna vända sig i olika situationer.

– Ibland kan det också vara till hjälp att försöka se på själva den knepiga situationen ur fler perspektiv. Det är såklart viktigt att inte på något sätt förminska barnets upplevelse av situationen, men kanske kan man tillsammans fundera på om det går att se den ur ett annat perspektiv. Kanske är det inte så farligt att inte kunna somna när man vill om man bara kan vila sig istället? Kanske är det lika viktigt för hälsan att äta bra och röra på sig?

Kan man säga att det finns bra och dåliga copingstrategier?

– Om vi pratar om termen copingstrategi så är den varken bra eller dålig. Den är bara ett sätt på vilket individen genom praktisk handling eller genom att hantera sina känslor försöker minska den stress som hen känner i vissa situationer.

– Men i praktiken brukar man ibland tala om positiva eller negativa copingstrategier, eller funktionella och icke funktionella. Det är dock väldigt viktigt att komma ihåg att det som kan fungera för en individ inte behöver göra det för en annan. Vi vuxna kan ofta också ha andra idéer än våra barn om vad som är positiva eller negativa copingstrategier. Ett barn som hatar att förlora kanske bestämmer sig för att bara spela spel hen alltid vinner. Eller inte spela spel alls. Vi vuxna tycker kanske däremot att barn ”ska” lära sig att förlora så vi ser de copingstrategierna som negativa. En tonåring som har mycket acne tycker att den bästa copingstrategin är ett riktigt bra smink som kan täcka över alltihop, medan vi vuxna kanske tycker att hen borde strunta i det för utseendet har ingen betydelse.

– Ett förslag är att man tillsammans med sitt barn utforskar för- och nackdelar med olika strategier. Man kan prata om vilka konsekvenserna kan bli, nu och längre fram, både i praktiken och för vilken person man önskar bli.

Till sist, varför är det viktigt för barnet att ha copingstrategier?

– Det är bra för både vuxna och barn! Forskning visar tydligt att funktionella copingstrategier ger en högre resiliens, som vi psykologer brukar säga, eller motståndskraft i vardagligt tal. Individen klarar helt enkelt bättre av utmanande situationer i livet. Senare forskning pekar också mot att det är bra att ha en bred repertoar av copingstrategier, alltså tillgång till så många sätt som möjligt som man kan reducera stressen på. Inte minst därför är det ju viktigt att barn får träna på det här. Det är ju som med allt annat i livet, ju mer man tränar desto bättre blir man.