Från en förälder till en annan

”Här blir det djupast diskussioner under kvällsmaten och ibland väldigt långa sådana. Många samtal blir väldigt goa, och jag har lyckats spela in några. Både nyttigt för mig att lyssna på efteråt, och kul för tjejerna att få lyssna på i framtiden. :)”

”Om jag vill få igång lite snack ber jag barnen gå ut med hunden. Då säger de nej och då föreslår jag att vi tar en hundpromenad tillsammans. Det kan de sällan vägra. Finns inget bättre sätt att få igång snack än när man promenerar. Vill jag prata om något viktigt väntar jag till mitt i promenaden för då är garden ofta nere.”

”Att skjutsa med bilen tycker jag är det bästa. Eller gå. Man behöver vara i rörelse, det tar bort eventuell känsla av utfrågning. Plus det uppenbara: barnet i fråga kan inte fly (förutom kanske in i sina lurar då).”

”Att hänga med på det barnet vill göra har jag märkt kan funka. Min dotter vill gärna gå på stan och kolla i affärer och fika. Jag tycker att det är urtråkigt plus att halva helgen går, men varje gång har jag känt att vi kommer varandra närmare, utan att några stora saker egentligen sagts. Så det är lätt värt det.”

”Gråt du så lättar det. Det sa alltid min mormor. Och det var så fint, för då kände man att det faktiskt inte bara var okej att gråta utan till och med bra och nyttigt.”

”Vi pratar inte så mycket med varandra, det har jag nog med mig från mina föräldrar. Men vi har en stark omsorg i familjen; vi ser, vi gör och hjälper och stöttar varandra. Om jag ändå vill ta upp något som jag vet är jobbigt eller känsligt fungerar det bäst när vi båda är koncentrerade på något annat, att vi lagar mat eller skapar tillsammans, eller när jag kör bil. Det är lättare att prata om man har något för händerna, som om samtalet är bisaken och sysslan huvudsaken. I de stunderna är jag modigare med att fråga och min som bekvämare med att svara.”

”Vi brukar youtuba olika musikvideos hela familjen och man får välja i turordning och då hamnar vi i fina samtal om musik och budskap och tillsammans analyserar vi.”

”Som mamma till ett barn med autism (som inte gillar ögonkontakt och tycker mer om att uttrycka sig via skrift än tal) har jag många gånger chattat med barnet på telefonen istället för att prata. Det har varit mindre konfrontativt och jag slapp konflikter/utbrott.”

”Ibland brukar jag berätta för min dotter att jag själv har blivit ledsen eller frustrerad över något under dagen. Det kan ibland hjälpa henne att berätta om egna saker som ofta annars är svårt att få henne att berätta om. ”

”Ibland är det lättare för min dotter att rita ner och sen berätta till bilderna hur hon känner, än att dela det i ord direkt.”

”Be dem om hjälp att sminka en. Win-win 😊. Du får sitta på en stol och bli ompysslad. De får känna sig uppskattade och det blir en naturlig stund för småprat där tonåringarna inte är så mycket på sin vakt/känner sig förhörda i ett samtal.”

”När dialogen gått snett så brukar vi ibland byta av med att skojbrottas och kittlas i sängen. Det tar fokus från det jobbiga, och så kan man börja om på ny kula i dialogen efter det, eller bara släppa det och ta upp tråden senare igen.”

”Vissa dagar släpper vi helt att ta i jobbiga saker. Skönt med en ”fristund” ett tag och bara prata om roliga och mysiga saker.”

”Spontanmassera axlarna och prata kring hårda knutar eller att man har en stel nacke och säg ”Oj, har du stressat mycket? Verkar vara bättre än förra veckan?”. Öppnar ofta upp till samtal om saker som tjejerna kämpar med.”

”Jag brukar snällt finta min dotter. Om jag vet att hon har haft träslöjd brukar jag fråga hur det var på syslöjden. Det öppnar upp för ett helt annat svar och vanligen brukar hon berätta något mer än vad jag annars skulle fått som svar.”

”Jag brukar tillsammans med min son se vilka emojier han har använt mest den senaste tiden. De han har kört med brukar stämma ganska bra med vad han gått igenom senaste tiden. Är det några speciella pratar vi om när och varför han använde dem.”

”Vi brukar försöka få titta på vad vår dotter lagt ut. Inte helt lätt att få till de stunderna, men om vi inte gör någon stor grej av det brukar det gå.”

”Ibland väljer jag att säga ja till alla förslag under en period. När man genomför förslaget brukar man få fin kontakt med varandra.”

”När jag fyllde år fick jag en burk med lappar där det står saker som jag gör bra. Det är väldigt trevligt att dra en lapp därifrån då och då, man blir glad och stärkt. Jag tänker att det är väldigt bra sak att göra för sina barn också.”

”Att uttrycka uppskattning och känslor är en vanesak. Om det känns trögt kan man göra det i alla fall. Det kan också kännas ovant för barnet att ta emot, om man normalt inte uttrycker sin uppskattning genom ord. Genom att göra det blir man bättre och motståndet mindre. Öva helt enkelt.”

”Ett bra tillfälle att stämma av hur läget är med min son är när vi lagar mat eller gör något annat praktiskt tillsammans. Det fungerar bättre än att sitta framför varann och prata, vilket jag tror upplevs lite som ett ”förhör”.”

”Jag undviker att prata med min dotter om hur det går i skolan. Det ligger så mycket prestation i den frågan. Jag frågar istället om vilka lekar hon lekt på rasten, eller om hon har hört någon säga något snällt/elakt/roligt. Och ber henne berätta om det.”

”Jag frågar min son vad det roligaste eller konstigaste är som han sett på YouTube eller Snap, och ber honom att berätta varför. Eller visa mig. Det finns ofta något att spinna vidare på, som kan kopplas till min sons liv eller mående.”

”När min dotter hade ont i magen och vi besökte barnakuten fick hon svara på frågan hur ont hon hade på en skala från 1-10. Hon kunde svara väldigt precist. Sedan dess har jag stämt av med henne på samma sätt – både om hon har fysiskt ont någonstans eller om hon är ledsen eller fundersam över något. Jag tror att det underlättar för barn att få svara på konkreta frågor.”