Det finns inget rätt eller fel här och absolut inget facit. Sätt er en kväll och öva på en rad olika situationer och känslor, eller använd vardagen då situationerna dyker upp och prata om dem ungefär som ni har tränat på i den här övningen. Ni kan också precis som med flera av våra andra övningar skriva ner känslor och situationer på papperslappar, stoppa dem i en burk och dra en lapp lite då och då när det passar.

När ditt barn pratar är det viktigt att du lyssnar och inte försöker komma med egna lösningar på barnets funderingar.

Tips! Ibland kan en situation behöva ”vila” lite innan barnet – och du – är moget att prata om den. Behåll den då i minnet eller skriv den på en papperslapp eller skriv en anteckning i mobilen och prata om den vid ett senare tillfälle.

1. Försök minnas en känsla eller situation som ditt barn eller du tyckte var lite besvärlig. Det kan vara en situation som ni varit i tillsammans eller en som ni upplevt var och en för sig. Det ni pratar om kan ha hänt för länge sen eller nyligen. Beskriv situationen så noga ni kan; var befann ni er, vilka var där, vad hade hänt innan osv.

Till exempel: ”I onsdags bråkade jag med Otto i skolan och det kändes superjobbigt. Han var jättearg och skrek åt mig och jag blev rädd faktiskt.” Eller: ”Jag kommer ihåg när jag skulle hålla en väldigt viktig presentation på jobbet. Jag var så nervös och kunde knappt äta på tre dagar innan. Jag tänkte att jag aldrig skulle göra det igen. Men sen gick det ganska bra ändå och det kändes skönt efteråt.”

2. Prata lite mer om hur situationen kändes. Hur kände du i kroppen? Fick den dig att bli glad eller ledsen eller arg eller nåt annat? Vad ville du göra? Springa därifrån? Skrika? Börja gråta? Här kan ni med fördel försöka beskriva känslorna med bilder eller symboler, som att det kändes i magen som när man åker karusell eller att man ville få ett utbrott som en vulkan.

3. Gå vidare och prata om hur ni önskar att situationen hade löst sig eller hur ni hade kunnat göra för att den blev annorlunda. Var man väldigt nervös för en presentation hade man kanske önskat att man kunde varit mer rationell och tänkt ”vad är det värsta som kan hända, really?” så att man sluppit den där totala nervositeten. Eller om man bråkat med någon kan man kanske tänka att man borde ha bett om en paus innan allt urartade eller att man skulle bett om ursäkt efteråt.

När ditt barn pratar är det viktigt att du lyssnar och inte försöker komma med egna lösningar på barnets funderingar. Försök istället att leda vidare genom att bekräfta det barnet har sagt ”jaha du blev alltså så himla arg fast du inte ville det” eller kanske be det tänka på ytterligare sätt att lösa situationen. Kanske har det funnits gånger när barnet hittat en lösning på liknande problem, som är användbart även här?

”Goda råd” kan du istället ge genom att berätta om egna svårigheter och rädslor du upplevt. Som vuxen har du ju en massa erfarenhet som barnet saknar. Det brukar också vara uppskattat att du berättar om sånt som hände när du var i barnets ålder. (Eller så tycker ditt barn att det är supertrist att lyssna på och då skippar ni helt enkelt den delen.)