"Att vara förälder är ofta känslosamt"
Liria Ortiz är leg. psykolog och psykoterapeut, utbildad i MI och ACT. Liria är en av dem som har varit med och tagit fram Suicide Zeros utbildning Våga Fråga.
Puberteten brukar inledas någon gång mellan 8 och 14 års ålder och de flesta barn blir nu väldigt medvetna om var de själva befinner sig i utvecklingen. Är man tidig eller sen? Vuxit mycket eller lite? Fått mens eller inte?
Vad är ACT?
– ACT står för Acceptance and Commitment Therapy och är en psykoterapeutisk metod som utvecklats ur KBT (kognitiv beteendeterapi). Grunden i ACT är att lära sig acceptera alla känslor man har, utforska vad som är viktigt för dig som förälder och utifrån det jobba för att leva ditt liv i den riktning du önskar.
Hur kan man som förälder ha nytta av metoden?
– Att vara förälder är ofta känslosamt. När vi låter oss styras av starka känslor kan vi inte tänka rationellt, eftersom de aktiverar vårt limbiska system och blockerar vår tillgång till de kunskaper vi faktiskt har. När vi är i affekt så reagerar vi ofta med ilska eller stress, vilket inte gynnar att ditt barn ska vilja prata med dig.
– Med hjälp av ACT kan du istället notera och acceptera att du har de här känslorna, men sedan stoppa dem åt sidan ett tag. Det hjälper dig att se klarare på situationen och använda din energi till att förändra det du vill förändra, snarare än att slåss mot dina känslor. För kom ihåg! Att acceptera sina känslor är inte samma sak som att acceptera situationen. Istället ger det dig förutsättningar att hantera situationen på ett mer effektivt och kärleksfullt sätt.
Varför är det viktigt att sätta sina egna känslor åt sidan när man vill prata med sitt barn på ett bra vis?
– Därför att barnet är beroende av att du kan se och möta hen i den situation hen befinner sig. Och om du är upptagen eller blockerad av dina egna känslor så kan du inte göra det. Då finns det inte plats för barnet i den stunden.
– Om du kan sätta dina egna känslor åt sidan så blir det också enklare att se vilka alternativa vägar som finns. Om något inte fungerar som vi önskar med våra barn så tenderar vi föräldrar att bara göra mer av samma sak. Jag brukar beskriva det som att försöka öppna en dörr med fel nyckel. Du försöker gång på gång öppna dörren, med fel nyckel, och blir arg på dörren. Men det kommer inte att hjälpa. Enda sättet att få upp dörren är att byta nyckel.
– Accepterandet av sina känslor och tankar som man praktiserar i ACT är också användbart i föräldraskapet. Att vara förälder är svårt. Det blir fel ibland och det är oundvikligt. Men i sådana situationer är det mer konstruktivt att kunna klappa sig själv på axeln och säga ”okej, det där blev lite knasigt, men nu provar vi igen på ett annat vis”, än att bli förbannad på sig själv och bara fortsätta älta sina misstag.