Det här händer i knoppen

Alla barn är individer och utvecklas olika. Inga faser har skarpa gränser, men någonstans i övergången mellan 9 år till tonåring händer det mycket i barnets hjärna. Perioden brukar kallas det pre-abstrakta tänkandets fas, eller den pre-pubertala fasen. Vad är det egentligen som händer med ditt barn under den här ibland turbulenta perioden?

Hjärnan mognar

Barnets hjärna börjar bli kapabel till ett mer abstrakt tänkande. Barnet kan fundera och formulera sig kring sådant som ligger längre bort ifrån egna erfarenheter och tänka och tala om sammanhang som inte är konkret synliga.

Självständigheten tar ett kliv framåt

Utvecklingen mot självständighet tar ett rejält kliv framåt. Målet med barnets utveckling är ju att det en dag ska klara sig själv, och i den här åldern börjar det märkas tydligt.

Kompisarna blir viktigare

Som en följd av en ökad självständighet blir kompisarna allt viktigare. Relationerna dem emellan brukar också bli mer komplexa och ofta leda till konflikter.

Tvivel och rädsla

Barnet kan nu börja se sig själv utifrån och förstå att hen blir bedömd av andra. För många barn innebär detta tvivel på att räcka till och att självkänslan svajar.

Grubbel och funderingar

Många barn blir i den här fasen mer inåtvända och grubblande. Nu är det jätteviktigt att du som förälder visar att du finns där och är öppen för att prata om allt nytt och utmanande som händer i barnets liv.

Tankar om döden

Med möjligheter till abstrakt tänkande börjar barnet ofta tänka på tyngre ämnen. Mycket tid kan gå åt till att fundera på döden och hur livet skulle bli om någon närstående dog eller om man själv skulle dö.

Hierarkier, konkurrens och kamp

Barnets utveckling de här åren gör att det kan börja tänka och tala om sammanhang som inte är konkret synliga. Ditt barn kan börja tänka mer i detalj om sådant som det med sina sinnen inte upplever just nu, exempelvis fundera på hur saker och ting hade kunnat vara istället eller hur det kan bli framöver.

Barnet har tidigare kunnat sätta reglerna i sin egen värld men börjar nu inse att omvärlden ställer krav och har normer som man måste anpassa sig till för att duga.

Det börjar förstå att det existerar i en värld av ömsesidigt socialt beroende där hierarkier, konkurrens och kamp för att duga spelar roll. Barnet börjar betrakta sig utifrån och börjar jämföra sig med andra för att se hur bra eller dåligt man passar in i den här världen. Med många nya tankar och funderingar kan det här bli en väldigt krävande tid för barnet. Det introduceras till en värld där mycket, för att inte säga allt, kretsar kring att vinna, vara duktig eller rent av vara bäst. Det kan såklart skapa stora tvivel på den egna personen och rädslor för hur framtiden ska bli. Den värld som öppnat sig är fortfarande obegriplig och kan därför bli svår för barnet att navigera i.