När något skaver
Ibland har man inte riktigt lika mycket flyt i vardagen – och då kan det bli svårare att få till det där goda pratet. Kanske märker du att ditt barn är oroligt eller irriterat över något, drar sig undan, visar tydligt att det inte är läge att prata eller blir utåtagerande och på dåligt humör – på ett sätt som kan påverka alla runtomkring. Här är några tips på hur du ändå kan försöka skapa förutsättningar för nära samtal.
Ha tålamod med att det tar tid
Det är helt naturligt att ditt barn drar sig undan och inte vill prata så mycket. Samtidigt sker förändringar i barnets liv som det (oftast) behöver ventilera med någon. Så här handlar det om att hitta en balans mellan att snoka för mycket, vilket kan få barnet att sluta sig, och att lämna barnet för mycket ifred, vilket kanske får det att sakna ditt stöd. Ha tålamod med att det tar tid att hitta den här balansen! Du och ditt barn kommer säkert att krocka ett antal gånger – och det är okej. Ni håller båda två på att lära er något nytt och det tar tid.
Skapa fler ytor för samtal
För att undvika känslan av utfrågning är det bra att hitta så många tillfällen det bara går till samtal. Förhoppningsvis kan ni då steg för steg närma er det som känns lite svårt. Skjutsa till träningar, föreslå att ni ska baka ihop, se en film eller åk och handla tillsammans.
Hantera dina egna känslor
Försök att inte låta din oro eller andra starka känslor påverka dig för mycket. Om du har en arg rynka mellan ögonen eller utstrålar irritation med hela ditt kroppsspråk kommer ditt barn att spegla de känslorna. Försök istället att hantera dina känslor innan ni pratar, kanske genom att prata med en annan vuxen (eller gör någon av de här övningarna).
Om känslorna ändå pyser över
Erkänn för ditt barn om känslorna ändå pyser över. Du kan säga ”Ja, jag blir lite arg nu, det måste jag erkänna. Men det beror på att jag blir så orolig för dig.” Sen kan ni ta en paus i samtalet eller prata vidare om något annat, tills din irritation försvinner och ni kan göra ett nytt försök.
Etablera ett förtroende
Även om det kliar i fingrarna; undvik att hitta lösningar åt barnet. Lyssna på och bekräfta vad barnet säger och tänk på att det inte är samma sak som att du uppmuntrar eller sanktionerar ett beteende. Det kan krävas många samtal där du etablerar ett förtroende genom att bara lyssna på barnet innan det är redo för att försöka hitta en lösning. Det vill säga: det kommer en tid för problemlösning också – men den är ofta längre bort än du tror.
Se det som läxhjälp
Om du tycker att det är svårt att hålla dig ifrån att ge råd till ditt barn: försök att se det som att du skulle hjälpa till med matteläxan. Det är väl ingen förälder som tror att barnet lär sig något, eller får kunskap att bära med sig resten av livet, om du bara går in och räknar ut talet?
Utskällningar leder inte framåt
Att gå in och styra upp en besvärlig situation genom att tala om för barnet vad det bör göra, eller kanske ge det en utskällning för dåligt uppförande, kommer inte heller att ge barnet verktyg för att bättre klara av liknande situationer i framtiden. Istället kommer barnets fokus att ligga på att ta sig ur en pressad situation – genom att säga vad det tror du vill höra.
Läs mer
