"Tro på barnet. Skuldbelägg aldrig."

För oss vuxna, som var unga i en annan tid, kan det ju ibland vara svårt att förstå hur barns situation på nätet ser ut idag. Kan du berätta lite mer om hur den kan te sig? Vad möter de där idag?

– För många unga är nätet en fantastisk plats för kunskap, underhållning och gemenskap – men det kan också vara en plats där brott begås såväl av okända som av kompisar. Vi vuxna behöver förstå att både brottsoffer och förövare blir allt yngre och ta de brottsförebyggande samtalen om nätet långt mycket tidigare än vad vi vill tro.

Det finns såklart både positiva och lite jobbigare saker som barn möter i den digitala världen. Kan du ge några exempel på det första! Och det andra?

– Jag älskar nätets möjligheter till kontakt, underhållning, information och möjlighet att få hjälp och vara anonym. Att vara anonym kan ju tyvärr också orsaka problem som hat, hot, utpressning och andra brott.

Kan man säga var på nätet; i vilka appar eller spel eller andra plattformar, som det är ’farligast’ för barnen att vara?

– Tyvärr inte. De som vill utnyttja barn söker sig till alla plattformar där barn befinner sig. Både sociala medier och spelplattformar. Barn av alla kön, åldrar, samhällsklasser och i alla delar av landet kan utsättas. Vissa barn är mer sårbara än andra, till exempel barn som bär på svåra händelser eller har NPF, men alla som nyfiket utforskar nätet riskerar att drabbas. Det kan vi rusta med samtal – ofta och engagerat.

Hur kan man som vuxen hålla sig ajour med utvecklingen? Kan man ens det?

– Det kan och måste man. Jag uppdaterar ständigt vuxenvärlden på mina sociala medier om hur man kan ta dessa livsviktiga samtal med barn och unga med hjälp av nyheter, domar och andra tips. Jag har skrivit många böcker om ämnet, bland annat Fällan – en reportagebok om nätsexbrott mot barn i Sverige, samt serierna Nollan och nätet, Nollan och Alex samt Nollan Junior för barn.

Vilken typ av övergrepp/hot är det vanligast att barn råkar ut för på nätet idag?

– Groomingbrottet är vanligt, men också grova hot mot barn för att få dem att skicka nakenbilder. Den organiserade brottsligheten riktar också specifikt in sig på killar och får dem att skicka en bild, med hot om utpressning som följd. Det är också idag vanligt att barn utsätter andra jämnåriga för brott, till exempel spridning av bilder eller rykten online. Den värsta konsekvensen kan bli suicid.

Många av oss vuxna tänker kanske att många av de här apparna har en åldersgräns och att det räcker att man förbjuder sina barn att vara där för att de ska vara skyddade. Funkar det så? Ser du några risker med det synsättet?

– Förbud riskerar att få barn att installera apparna i smyg, vilket kan leda till att de inte alls skulle våga berätta om något hände. Det spelar heller ingen roll om barnet inte har en mobil – så länge någon av deras kompisar har en mobil kan en förövare få kompisen att utsätta barnet som inte har en mobil och kanske inte fått något samtal om livet online. Så – samtal, samtal, samtal. Nyfiket och engagerat.

Ett barn som blir utsatt på nätet kan känna skam för det – och vågar kanske inte ens berätta för någon vad som har hänt. Vad kan vi vuxna göra för att försöka se till att det inte blir så?

– Visa i ord och handling att det inte är den som utsätts för brott som gör fel. Vi kan säga hur många gånger som helst att vi inte blir arga om något händer online, men så kanske vi istället blir arga och skäller om barnet råkar komma för sent. Det kommer signalera att barnet inte vågar berätta nästa gång i rädsla för vilken reaktion det ska skapa. Och tystnad/dåliga hemligheter kan ibland växa sig stora, med svåra psykiska konsekvenser som följd – till och med suicid.

Finns det några tecken man som vuxen kan hålla utkik efter för att upptäcka att ens barn blir/har blivit utsatt?

– Ett utsatt barn KAN signalera på olika sätt, bland annat genom att dra sig undan, få sömnsvårigheter, oro, ångest, att man inte vill gå till skolan eller skadar sig själv. Men det kan också vara så att barnet inte visar något alls. Att man blir mån om att hålla sin mörka hemlighet, så det inte blir jobbigare än innan. ”Vem ska tro mig?”. Många lägger skulden på sig själva. Ser ingen framtid. ”Alla” kommer ju att ha sett bilderna. Prata med ALLA barn – också de som ser ut som att de mår ganska bra – om nätet.

Finns det något vi vuxna ofta missar?

– Vi vuxna tror ibland att vi inte kan något om nätet, därför låter vi bli att prata. Inget kan vara mer fel eller faktiskt farligt. Lär av barnen. Visa att du är en vuxen som kan och vill förstå!

Vad kan man göra om ens barn berättar att hen blivit utsatt?

– Tro på barnet. Skuldbelägg aldrig. Lyssna utan att komma med omedelbara lösningar. Lyssna på barnets behov. Polisanmäl vid misstanke om brott. Fortsätt vara en viktig vuxen som stöttar och stärker.

Hur kan man förebygga?
– Skaffa en gemensam plattform för samtalet. Lyft frågan med hjälp av nyheter, poddar, Youtubeklipp och böcker. Prata om digitalt våld, samtycke och integritet med barn på dess nivå. Ju mer du visar att du är en vuxen som kan och vill förstå – desto bättre.